Versailles
Oj oj. Nu ska det komma inlägget som ni alla (eller ingen) har väntat på, min beskrivning av det bästa som hänt mig på otaliga månader och dagar.
Versailles x Matenrou Opera i Stockholm den 30:e Mars.
Jag ska förstås ta det helt från början.
Det började fredagen den 28:e mars då jag, Martin, mina syskon och Frida åkte till min far i Västerås eftersom att vi skulle fira hans kommande 50 års dag den 29:e på lördagen.
Vi gav honom våra enligt oss GENIALA födelsedags presenter, och han verkade vara glad. :)
Vi gav honom en jätte snygg och smakfull vas som var formad till ett hjärta på något skevt vis, ett bonsai träd och Lost spelet som nyss utkommit på konsollen Playstation 3.
Far blev väldigt glad över spelet eftersom att han är ett gammalt inbitet Lost fan och har följt serien från första avsnittet. När han senare på kvällen testade spelet så insåg han att det antagligen skulle bli lite svårare än han hade väntat sig, eftersom att han fortfarande har problem med styrningen på konsollen. Haha.
Well, lördagen kom och vi gick upp tidigt som tusan allihopa för att utföra alla våra sysslor innan gästerna kom. För min och Martins del så bestod de av att hämta ut våra biljetter till och från stockholm.
Jag kunde inte låta bli att köpa en underbar grå cardigan på Gina. Fail eftersom att jag behöver alla pengar jag kan skrapa ihop till den stundande Japan resan. (5:e April)
Sedan kom gästerna som bestod av farmor, farfar, faster, Lenas släkt och några från omnia.
Ganska lite folk och det passade mig perfekt, för det hade blivit outhärdligt om det hade varit mer folk i vår lilla lägenhet.
Maten var underbar <3 och underhållningen bestod av Singstar för det mesta.
Dock vågade bara jag, Maria och Linnea sjunga när alla gästerna var där.
Men när de gått vågade sig Frida också på att sjunga, och vi hade riktigt trevligt!
Kollade på Pakten senare på kvällen och sen blev det till att sova.
Sedan kom Söndagen, konsert dagen!
Den började allt annat än bra måste jag säga.
Jag hatar omställningarna från vintertid till sommartid och tvärtom.
Usch.
Pga det så missade jag och Martin vårt tåg till Stockholm, och då var det en ryslig tur att signeringen som skulle ägt rum klockan 12.30-13.30 blev inställd, för annars hade vi missat den!!
Well, när vi kom till stockholm så blev vi mötta av Isabell och Karro, fina flickor.
Vi åkte med dem hem till Isabells studentlägenhet i Flemingsberg där vi skulle spendera natten och lämnade våra väskor.
Sedan bar det av mot staden och vi åt en underbar lunch/middag på kungshallarna bestående av Biff med champinjoner och bambuskott för min del. Efter det så lämnade Isabell oss.
Sedan så tog vi tunnelbanan ut till fryshuset.
När vi kom dit var det ingen kö alls, lite förvånad och besviken faktiskt, men det övergick ganska snart i lättnad då vi slapp sitta nere i kön och frysa arslet av oss, utan kunde sitta uppe i den varma lokalen ovanför.
Där träffade vi Emelie och Madde som jag träffade senast när vi var på My Chemical Romance senast.
De var där och skulle jobba för JAME och hade fotopass och sånt. Så de var liksom VIP människor. =)
När insläppet var igång så stod vi och skrattade åt folk i kön eftersom att de verkligen hade försökt FÖR mycket.
Usch vad vi är utdömande egentligen, men hur kan man inte vara det när de flesta där inte var är för musikens skull utan för att visa upp sig? Usch för sådana människor!
Jaja, när vi väl kom in var det HÖG mysfaktor, och vi skrattade åt Mika och stod långt bak och bara hade det trevligt.
För bandet: Dead by April
Ett lovande Göteborgs band.
De var dock antagligen bara där för att Mika gillade dem och de hade ju ingen som helst anknytningen som helst till de andra banden. Tyckte nästan lite synd om dem, för antagligen så blev de lite chockade när de såg vad för människor de skulle spela för. Haha.
Men de var jätte bra! :) Riktigt duktiga, och jag är glad att jag såg dem.
Matenrou Opera
Mantenrou Opera är inte direkt mitt favoritband måste jag säga, men jag blev så positivt överaskad av dem att jag blev lite... KÄR faktiskt.
Jag hade nästan inte hört något alls med dem innan spelningen, och det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på att de har släppt, vad är det? två singlar?
Men herre jävlar vad duktiga de var! :) Dock var publiken väldigt otacksamma och missförstod mycket, men bandet gjorde i allafall väldigt bra ifrån sig! Och sångaren, Sono, var nog den bästa överaskningen.
Han var helt otrolig på att sjunga live! Oh så lycklig jag blev då.
The main act: Versailles
När de kom ut på scen vill jag bara gråta.
Det var så otroligt fint och så otroligt jävla genomtänkt alltihopa!
Setlisten var underbar och bandet gjorde så jävla bra ifrån sig att man kunde ställa sig frågan om de verkligen var mänskliga.
En sak som förvånade mig lite var att trummisen, Yuki hade färgat om håret från svart till blondt, och det gjorde att jag knappt kände igen honom! Och Kamijo hade kort kort hår, och det var en liten besvikelse, eftersom att jag ville se hans långt lockar som jag blivit så förälskad i.
Men allt annat var precis så som det skulle vara.
Vi stod ganska långt fram på högra sidan, alldeles framför Hizaki och snett framför Kamijo, och det var nog den bästa platsen, trots att vi inte fick se så mycket av Teru och trots att Jasmine stod i bakgrunden nästan hela tiden. Det var faktiskt en liten besvikelse då Jasmine tillsammans med Hizaki är mina favoriter.
Usch vad bra det var.
Det är nästan svårt att beskriva med ord allt som man vill säga och alla känslor konserten framkallade.
Men jag måste berömma bandet för deras kläder!
Så vackra och smakfulla så det är nästan läskigt!
De i publiken som hade försökt att härma klädvalen hade dock failat STORT.
Herre gud folks, försök aldrig att klä er som era favorit artister. Usch.
Signeringen
Signeringen blev tillslut av i allafall, fast efter hela konserten, men det gjorde verkligen ingenting eftersom att vi hade missat den annars eftersom att vi missade tåget.
Signeringen var.. helt makalös.
Jag trodde jag skulle svimma seriöst.
Jag brukar inte vara så fangirlig utav mig i vanliga fall, men det är verkligen något visst att träffa ett par av sina allra största förebilder och musikaliska idoler.
De flesta hade dock köpt den ny släppta europa pressen av Versailles skiva, och det var en liten besvikelse, eftersom att om de var jätte fan så hade de köpt skivan innan konserten och INTE europa press.
Många hade köpt posters och fotoset som de ville ha signerade och de var jätte vackra måste jag säga.
Själv hade jag med mig bookletten till min first press skiva som min snälla pojkvän hade bokat åt mig fyra månader innan den ens släpptes. <3 Jag hade dessutom med viss motvilja tagit ut min fina Hizaki samlarbild ,som jag fick med skivan, ur dess ram och tagit med utifall att man fick mer än en signering av bandet.
Dock hade jag inget för Manterou Opera att signera eftersom att deras nya singel som de sålde var japan press och kostade därför 350:- T_T för en singel.
Men sedan fick jag deras autografer på själva konsert biljetten, så jag var glad ändå. :)
De var så söta och trevliga, men med dem vågade jag inte skaka hand. Klantigt Malin. :(
Men när jag kom fram till Versailles kunde jag inte vara feg liksom.
Jasmine stod först och han var så trevlig och sträckte fram sin hand med ett leende innan jag ens bett om att få skaka hans hand? :D haha.
Sedan stod Teru, och han förvånade genom att säga "HEJ" när man kom fram till honom. :)
Alla i Versailles sträckte fram handen mot en utan att man behövde be dem, och det tyckte jag var så snällt och omtänksamt av dem eftersom att jag kanske inte skulle vågat fråga. :O
Sedan när de skrivit sin signatur så sa alla "Arigatou" och log och tittade en i ögonen och gav tillbaka det de signerat.
Sedan var det Yuki på tur om jag inte minns fel, och han ritade värsta figuren? Haha.
Och sen var det Kamijo, och det känns så jävla overkligt... att stå där framför en så otrolig person. Man vet inte hur man ska reagera...man vågar ju knappt titta dem i ögonen.
Sist men inte minst var såklart Hizaki.. och det är nästan svårt att kolla på honom för att han är så vacker.
Han är nog en av de personer som jag beundrar mest i hela världen.
Han är så otroligt vacker SAMTIDIGT som han är en GUD på gitarr!
När jag tagit honom i hand, så tog jag mod till mig och gav honom min samlarbild på honom och frågade på skakig engelska om han kunde signera den också, trots att vakterna typ skrek EN SAK PER BAND!!!!!!!!.
Och han var så otroligt söt och typ nickade och sa något på japanska, och sen fick jag en till signering och så skakade han min hand igen! :D
Jag är verkligen seriös när jag säger att hjärtat skulle kunna stanna när den pojken ler...
JUST DET! Martin den tönten hittade Hizakis plektrum!!!!
Han kastade ut det och alla typ slängde sig och så hamnade det på golvet, mellan Martins fötter. -__-
Efteråt var det bara som ett stort blurr.
Vi åt kebab halv 1 på natten, åkte nattbussen hem till Isabell och somnade ganska fort.
Så mycket att ta in, och så lite tid.
Dagen efter var inte så märkvärdig.
Jag höll på att missa tåget, och Martin och Karro missade sin buss hem och var tvugna att lägga ut flera hundra på nya biljetter.
The rumour
Det har tydligen gått ett evist rykte att den blonda roadin på konserten inte skulle vara någon annan än just vår lilla saknade Bou? Hm.. jag vet inte vad jag ska tro, men en sak är säkert, man ska inte lita på rykten från en svensk jfjortis mun.
Men om det var det... jävlar vilken miss att inte se det! :O haha.
Nej nu har jag skrivit klart och avslutar med en bild på Versailles.
Från vänster Teru, Jasmine You, Kamijo, Yuki och mannen/guden/legenden HIZAKI! <3
Versailles x Matenrou Opera i Stockholm den 30:e Mars.
Jag ska förstås ta det helt från början.
Det började fredagen den 28:e mars då jag, Martin, mina syskon och Frida åkte till min far i Västerås eftersom att vi skulle fira hans kommande 50 års dag den 29:e på lördagen.
Vi gav honom våra enligt oss GENIALA födelsedags presenter, och han verkade vara glad. :)
Vi gav honom en jätte snygg och smakfull vas som var formad till ett hjärta på något skevt vis, ett bonsai träd och Lost spelet som nyss utkommit på konsollen Playstation 3.
Far blev väldigt glad över spelet eftersom att han är ett gammalt inbitet Lost fan och har följt serien från första avsnittet. När han senare på kvällen testade spelet så insåg han att det antagligen skulle bli lite svårare än han hade väntat sig, eftersom att han fortfarande har problem med styrningen på konsollen. Haha.
Well, lördagen kom och vi gick upp tidigt som tusan allihopa för att utföra alla våra sysslor innan gästerna kom. För min och Martins del så bestod de av att hämta ut våra biljetter till och från stockholm.
Jag kunde inte låta bli att köpa en underbar grå cardigan på Gina. Fail eftersom att jag behöver alla pengar jag kan skrapa ihop till den stundande Japan resan. (5:e April)
Sedan kom gästerna som bestod av farmor, farfar, faster, Lenas släkt och några från omnia.
Ganska lite folk och det passade mig perfekt, för det hade blivit outhärdligt om det hade varit mer folk i vår lilla lägenhet.
Maten var underbar <3 och underhållningen bestod av Singstar för det mesta.
Dock vågade bara jag, Maria och Linnea sjunga när alla gästerna var där.
Men när de gått vågade sig Frida också på att sjunga, och vi hade riktigt trevligt!
Kollade på Pakten senare på kvällen och sen blev det till att sova.
Sedan kom Söndagen, konsert dagen!
Den började allt annat än bra måste jag säga.
Jag hatar omställningarna från vintertid till sommartid och tvärtom.
Usch.
Pga det så missade jag och Martin vårt tåg till Stockholm, och då var det en ryslig tur att signeringen som skulle ägt rum klockan 12.30-13.30 blev inställd, för annars hade vi missat den!!
Well, när vi kom till stockholm så blev vi mötta av Isabell och Karro, fina flickor.
Vi åkte med dem hem till Isabells studentlägenhet i Flemingsberg där vi skulle spendera natten och lämnade våra väskor.
Sedan bar det av mot staden och vi åt en underbar lunch/middag på kungshallarna bestående av Biff med champinjoner och bambuskott för min del. Efter det så lämnade Isabell oss.
Sedan så tog vi tunnelbanan ut till fryshuset.
När vi kom dit var det ingen kö alls, lite förvånad och besviken faktiskt, men det övergick ganska snart i lättnad då vi slapp sitta nere i kön och frysa arslet av oss, utan kunde sitta uppe i den varma lokalen ovanför.
Där träffade vi Emelie och Madde som jag träffade senast när vi var på My Chemical Romance senast.
De var där och skulle jobba för JAME och hade fotopass och sånt. Så de var liksom VIP människor. =)
När insläppet var igång så stod vi och skrattade åt folk i kön eftersom att de verkligen hade försökt FÖR mycket.
Usch vad vi är utdömande egentligen, men hur kan man inte vara det när de flesta där inte var är för musikens skull utan för att visa upp sig? Usch för sådana människor!
Jaja, när vi väl kom in var det HÖG mysfaktor, och vi skrattade åt Mika och stod långt bak och bara hade det trevligt.
För bandet: Dead by April
Ett lovande Göteborgs band.
De var dock antagligen bara där för att Mika gillade dem och de hade ju ingen som helst anknytningen som helst till de andra banden. Tyckte nästan lite synd om dem, för antagligen så blev de lite chockade när de såg vad för människor de skulle spela för. Haha.
Men de var jätte bra! :) Riktigt duktiga, och jag är glad att jag såg dem.
Matenrou Opera
Mantenrou Opera är inte direkt mitt favoritband måste jag säga, men jag blev så positivt överaskad av dem att jag blev lite... KÄR faktiskt.
Jag hade nästan inte hört något alls med dem innan spelningen, och det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på att de har släppt, vad är det? två singlar?
Men herre jävlar vad duktiga de var! :) Dock var publiken väldigt otacksamma och missförstod mycket, men bandet gjorde i allafall väldigt bra ifrån sig! Och sångaren, Sono, var nog den bästa överaskningen.
Han var helt otrolig på att sjunga live! Oh så lycklig jag blev då.
The main act: Versailles
När de kom ut på scen vill jag bara gråta.
Det var så otroligt fint och så otroligt jävla genomtänkt alltihopa!
Setlisten var underbar och bandet gjorde så jävla bra ifrån sig att man kunde ställa sig frågan om de verkligen var mänskliga.
En sak som förvånade mig lite var att trummisen, Yuki hade färgat om håret från svart till blondt, och det gjorde att jag knappt kände igen honom! Och Kamijo hade kort kort hår, och det var en liten besvikelse, eftersom att jag ville se hans långt lockar som jag blivit så förälskad i.
Men allt annat var precis så som det skulle vara.
Vi stod ganska långt fram på högra sidan, alldeles framför Hizaki och snett framför Kamijo, och det var nog den bästa platsen, trots att vi inte fick se så mycket av Teru och trots att Jasmine stod i bakgrunden nästan hela tiden. Det var faktiskt en liten besvikelse då Jasmine tillsammans med Hizaki är mina favoriter.
Usch vad bra det var.
Det är nästan svårt att beskriva med ord allt som man vill säga och alla känslor konserten framkallade.
Men jag måste berömma bandet för deras kläder!
Så vackra och smakfulla så det är nästan läskigt!
De i publiken som hade försökt att härma klädvalen hade dock failat STORT.
Herre gud folks, försök aldrig att klä er som era favorit artister. Usch.
Signeringen
Signeringen blev tillslut av i allafall, fast efter hela konserten, men det gjorde verkligen ingenting eftersom att vi hade missat den annars eftersom att vi missade tåget.
Signeringen var.. helt makalös.
Jag trodde jag skulle svimma seriöst.
Jag brukar inte vara så fangirlig utav mig i vanliga fall, men det är verkligen något visst att träffa ett par av sina allra största förebilder och musikaliska idoler.
De flesta hade dock köpt den ny släppta europa pressen av Versailles skiva, och det var en liten besvikelse, eftersom att om de var jätte fan så hade de köpt skivan innan konserten och INTE europa press.
Många hade köpt posters och fotoset som de ville ha signerade och de var jätte vackra måste jag säga.
Själv hade jag med mig bookletten till min first press skiva som min snälla pojkvän hade bokat åt mig fyra månader innan den ens släpptes. <3 Jag hade dessutom med viss motvilja tagit ut min fina Hizaki samlarbild ,som jag fick med skivan, ur dess ram och tagit med utifall att man fick mer än en signering av bandet.
Dock hade jag inget för Manterou Opera att signera eftersom att deras nya singel som de sålde var japan press och kostade därför 350:- T_T för en singel.
Men sedan fick jag deras autografer på själva konsert biljetten, så jag var glad ändå. :)
De var så söta och trevliga, men med dem vågade jag inte skaka hand. Klantigt Malin. :(
Men när jag kom fram till Versailles kunde jag inte vara feg liksom.
Jasmine stod först och han var så trevlig och sträckte fram sin hand med ett leende innan jag ens bett om att få skaka hans hand? :D haha.
Sedan stod Teru, och han förvånade genom att säga "HEJ" när man kom fram till honom. :)
Alla i Versailles sträckte fram handen mot en utan att man behövde be dem, och det tyckte jag var så snällt och omtänksamt av dem eftersom att jag kanske inte skulle vågat fråga. :O
Sedan när de skrivit sin signatur så sa alla "Arigatou" och log och tittade en i ögonen och gav tillbaka det de signerat.
Sedan var det Yuki på tur om jag inte minns fel, och han ritade värsta figuren? Haha.
Och sen var det Kamijo, och det känns så jävla overkligt... att stå där framför en så otrolig person. Man vet inte hur man ska reagera...man vågar ju knappt titta dem i ögonen.
Sist men inte minst var såklart Hizaki.. och det är nästan svårt att kolla på honom för att han är så vacker.
Han är nog en av de personer som jag beundrar mest i hela världen.
Han är så otroligt vacker SAMTIDIGT som han är en GUD på gitarr!
När jag tagit honom i hand, så tog jag mod till mig och gav honom min samlarbild på honom och frågade på skakig engelska om han kunde signera den också, trots att vakterna typ skrek EN SAK PER BAND!!!!!!!!.
Och han var så otroligt söt och typ nickade och sa något på japanska, och sen fick jag en till signering och så skakade han min hand igen! :D
Jag är verkligen seriös när jag säger att hjärtat skulle kunna stanna när den pojken ler...
JUST DET! Martin den tönten hittade Hizakis plektrum!!!!
Han kastade ut det och alla typ slängde sig och så hamnade det på golvet, mellan Martins fötter. -__-
Efteråt var det bara som ett stort blurr.
Vi åt kebab halv 1 på natten, åkte nattbussen hem till Isabell och somnade ganska fort.
Så mycket att ta in, och så lite tid.
Dagen efter var inte så märkvärdig.
Jag höll på att missa tåget, och Martin och Karro missade sin buss hem och var tvugna att lägga ut flera hundra på nya biljetter.
The rumour
Det har tydligen gått ett evist rykte att den blonda roadin på konserten inte skulle vara någon annan än just vår lilla saknade Bou? Hm.. jag vet inte vad jag ska tro, men en sak är säkert, man ska inte lita på rykten från en svensk jfjortis mun.
Men om det var det... jävlar vilken miss att inte se det! :O haha.
Nej nu har jag skrivit klart och avslutar med en bild på Versailles.
Från vänster Teru, Jasmine You, Kamijo, Yuki och mannen/guden/legenden HIZAKI! <3
Kommentarer
Trackback