Calling you
Det var inte igår.
Jag har funderat och funderat och funderat och har nu kommit fram till att återanvända den här bloggen.
Men jag tänker inte ta bort några gamla inlägg trots att jag kanske har skrivit dumma och omogna saker, för jag vill inte på något sätt glömma det förflutna. Jag skrev det mest när jag var väldigt ledsen och mest ville dö. Men sen bytte jag ju till leechie, så det är väl där de riktigt dumma sakerna står, haha.
Jag vet inte om det är någon som fortfarande bryr sig om vad jag har att säga och någon som fortfarande är intresserad av att läsa den här bloggen... men det gör inte så mycket. Det är mest för att... jag behöver någonstans där jag kan skriva av mig. Och... ja, jag kommer att vara öppnare och bättre nu än innan. För de få som läst min senaste blogg så kan jag försäkra er om att jag heller inte kommer att vara lika elak som där. :)
Och så tröttnade jag lite på att skriva på engelska. Men kanske gör det här då och då i allafall. :O Eller på japanska för den delen. lol.
Well, I'm done explaining myself nu.
Så här är jag. Lite äldre, lite klokare (vill jag tro i allafall) och lite starkare.
Och här kommer jag att skriva om mitt liv som 21 årig svensk tjej i staden som aldrig sover, staden som aldrig är tråkig, Tokyo, mitt hem.
Visserligen är jag är tråkig person som oftast sitter hemma efter skolan och kolla på mina älskade serier eller spelar nördiga facebook spel, men jag har ofta något att skriva i allafall, haha.
Och nu till anledningen till varför jag bestämde mig för att skriva igen. Jag har funderat på en sak länge...när jag hamnade på sjukhuset här i Japan och bara skrek av smärta så fort de rörde mig så sa nunnorna på det katolska sjukhuset jag blev inlagd på till mig; "oroa dig inte, gud kommer att göra dig bra igen." ....men min sjukdom är ju kronisk? så..tekniskt sett kan jag ju inte bli bra bra. Är det då nunnorna som failade eller deras gud?
Jag är inte troende. Och de visste om det. Men ändå så försäkrar dom mig om att, hur illa det än är, så kommer jag att bli helad, för att jag är en bra människa, eller något i den stilen. Jag fann det väldigt skrattretande då jag inte blev ett dugg lungnad av deras försök till att sootha mig. Men då tog dom fram "the big guns" och gav mig morfin i droppform rätt in i blodet. Det däremot fungerade som fan. Hah.
Fan det här blev inte så intressant, förlåt. Haha.
Men ja... så kan det gå. Eller något.
Fan Emelie var här och värmde sin omurice grej nyss och nu luktar det mat i hela lägenheten. >__<
Fan vad jag är hungrig.
Men jag ska väl ...fortsätta att kolla på 14歳の母 (Som kan översättas, 14 år och mamma. typ)
Jätte bra japanskt drama och jag grinar som en unge typ hela tiden. + att älskade Miura är en av huvudrollerna. <3 Puss.
Jag har funderat och funderat och funderat och har nu kommit fram till att återanvända den här bloggen.
Men jag tänker inte ta bort några gamla inlägg trots att jag kanske har skrivit dumma och omogna saker, för jag vill inte på något sätt glömma det förflutna. Jag skrev det mest när jag var väldigt ledsen och mest ville dö. Men sen bytte jag ju till leechie, så det är väl där de riktigt dumma sakerna står, haha.
Jag vet inte om det är någon som fortfarande bryr sig om vad jag har att säga och någon som fortfarande är intresserad av att läsa den här bloggen... men det gör inte så mycket. Det är mest för att... jag behöver någonstans där jag kan skriva av mig. Och... ja, jag kommer att vara öppnare och bättre nu än innan. För de få som läst min senaste blogg så kan jag försäkra er om att jag heller inte kommer att vara lika elak som där. :)
Och så tröttnade jag lite på att skriva på engelska. Men kanske gör det här då och då i allafall. :O Eller på japanska för den delen. lol.
Well, I'm done explaining myself nu.
Så här är jag. Lite äldre, lite klokare (vill jag tro i allafall) och lite starkare.
Och här kommer jag att skriva om mitt liv som 21 årig svensk tjej i staden som aldrig sover, staden som aldrig är tråkig, Tokyo, mitt hem.
Visserligen är jag är tråkig person som oftast sitter hemma efter skolan och kolla på mina älskade serier eller spelar nördiga facebook spel, men jag har ofta något att skriva i allafall, haha.
Och nu till anledningen till varför jag bestämde mig för att skriva igen. Jag har funderat på en sak länge...när jag hamnade på sjukhuset här i Japan och bara skrek av smärta så fort de rörde mig så sa nunnorna på det katolska sjukhuset jag blev inlagd på till mig; "oroa dig inte, gud kommer att göra dig bra igen." ....men min sjukdom är ju kronisk? så..tekniskt sett kan jag ju inte bli bra bra. Är det då nunnorna som failade eller deras gud?
Jag är inte troende. Och de visste om det. Men ändå så försäkrar dom mig om att, hur illa det än är, så kommer jag att bli helad, för att jag är en bra människa, eller något i den stilen. Jag fann det väldigt skrattretande då jag inte blev ett dugg lungnad av deras försök till att sootha mig. Men då tog dom fram "the big guns" och gav mig morfin i droppform rätt in i blodet. Det däremot fungerade som fan. Hah.
Fan det här blev inte så intressant, förlåt. Haha.
Men ja... så kan det gå. Eller något.
Fan Emelie var här och värmde sin omurice grej nyss och nu luktar det mat i hela lägenheten. >__<
Fan vad jag är hungrig.
Men jag ska väl ...fortsätta att kolla på 14歳の母 (Som kan översättas, 14 år och mamma. typ)
Jätte bra japanskt drama och jag grinar som en unge typ hela tiden. + att älskade Miura är en av huvudrollerna. <3 Puss.
...
Ened-en-Inden
Forever and ever and ever and ever and ever....
lasthallucination + leech = sant <3
Tips.
Vill tipsa om en underbar film. Into the wild. Se den. Kristen Stewart är underbar.
Jaja.
För folk som undrar, nej jag har inte övergivit er helt.
Jag bara tar en paus från bdb, msn och den här bloggen.
Vet inte om och när jag orkar ta mig tillbaka till dessa.
Bilddagboken gör mest skada antar jag. Alla minnen och sånt.
Skriver numera bara dagbok och på min nya blogg.
Folk som vet vart de ska leta hittar nya bloggen lätt.
Dessutom är jag bara ett sms bort om någon faktiskt vill ha tag på mig.
Byebye.
Jag bara tar en paus från bdb, msn och den här bloggen.
Vet inte om och när jag orkar ta mig tillbaka till dessa.
Bilddagboken gör mest skada antar jag. Alla minnen och sånt.
Skriver numera bara dagbok och på min nya blogg.
Folk som vet vart de ska leta hittar nya bloggen lätt.
Dessutom är jag bara ett sms bort om någon faktiskt vill ha tag på mig.
Byebye.
...
Jag bryter verkligen alla löften jag har gett mig själv.
which lies are truth? which truths are lies?
I'm not doing this anymore.
Hålet blir bara större och större.
Jag är så patetisk.
Hålet blir bara större och större.
Jag är så patetisk.
Waste
I wasn't jealous before we met
Now every man I see is a potential threat
And I'm possessive, it isn't nice
You've heard me saying that smoking was my only vice
But now it isn't true
Now everything is new
And all I've learned has overturned
I beg of you
Don't go wasting your emotion
Lay all your love on me
Now every man I see is a potential threat
And I'm possessive, it isn't nice
You've heard me saying that smoking was my only vice
But now it isn't true
Now everything is new
And all I've learned has overturned
I beg of you
Don't go wasting your emotion
Lay all your love on me
Takui! T_T
TAKUI! T______________________T
Jag hade helt glömt bort honom!!!!
Nu grinar jag seriöst!!!
Fyfan vad jag älskar Takui!
Pernilla kommer du ihåg? T_T <3 Calling you!!!
Jag hittade liksom en anledning att leva när jag hörde den här låten första gången. <3
Jag hade helt glömt bort honom!!!!
Nu grinar jag seriöst!!!
Fyfan vad jag älskar Takui!
Pernilla kommer du ihåg? T_T <3 Calling you!!!
Jag hittade liksom en anledning att leva när jag hörde den här låten första gången. <3
Jun<3
Oh my. Jag har totally fallen in love with Jun och Attic! =)
Ge mig energin, karisman och utstrålningen! <3
Det korkar igen hålet i min mage lite grann. :)
Lyssna, se och njut.<3
Ge mig energin, karisman och utstrålningen! <3
Det korkar igen hålet i min mage lite grann. :)
Lyssna, se och njut.<3
...
Nu är det officiellt.
Aldrig mer.
Aldrig mer.
<3
Ge mig nästa film NUNUNUNUNUNUNUNUNUNUNUNUNUNUNUNUNUNUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
>_<
mm
Will I ever? Will I ever ever ever?
Jag är nästan i desperat behov av en dos Twilight igen.
Jag är redo att betala en hundring till för att få känna att jag är helt inne i min älskade drömvärld i två timmar till.
Snälla ta mig? I NEED the twilight right now. I crave for the twilight.
Hålet i min mage gör så fruktansvärt ont.
Det äter mig innifrån.
Jag är nästan i desperat behov av en dos Twilight igen.
Jag är redo att betala en hundring till för att få känna att jag är helt inne i min älskade drömvärld i två timmar till.
Snälla ta mig? I NEED the twilight right now. I crave for the twilight.
Hålet i min mage gör så fruktansvärt ont.
Det äter mig innifrån.
...
I'm so unhappy.
No no no
Jag är inte bitter.
